Gosh...

I do really hate myself..
My feelings really don't know where to go..
I'm totally ambivalent, n it sucks.
All I do is hurt people that I care bout n myself aswell, but Ive got it coming,
since Im such an arse I should feel bad for not knowing what I want

So first I like, then not because of dumping,
then again, then not, apologizing like a madman
then again? maybe? or?


I DONT FLIPPING KNOW


He watches her while she is sleeping
He wonders if he could watch her forever
He wants to know every secret she keeps
He wants to know what it is that keeps them together
He doesn't know what is real anymore
He tries to read the reflections from her eyes
He never stopped to think about love and direction
He only took the truth from his paranoid lies

Sometimes the beauty starts to die
When it's over
Torture yourself by asking why
But it's over

She watches him as he is leaving
She waits all night till he comes home
She fabricates another reason to stay
She's always so afraid of being alone
She doesn't know what is real anymore
She tries to read the reflections from his eyes
She never stopped to think about love and direction
She only took the truth from her paranoid lies

Sometimes the beauty starts to die
When it's over
Torture yourself by asking why
But it's over

We gon' fight , fight for our right

yessa.
Påväg till naomi, comme toujours. But I'm not complainin, det är fett chill där.
jag tycker om hennes lägenhet. Och jag tycker om henne! och elise och mollie med.

men pappa är fett jobbig ibland!

baba!

Åh herre gud

måndag.

ledig.

eller inte ledig, jag behöver bara inte vara på skolan. Men jag måste plugga.
Alltid pluggapluggapluggapluggaplugga.
Jag hatar samhälle. Jag hatar min hemtenta. Jag hatar Marx och Smith och allt vad dom heter.
Och jag hatar "Jons"!

Jag drömde världens sjukaste dröm inatt. Jag kom inte ihåg den föräns nu. Den bara kom tillbaka till mig av någon anledning.
Jag drömde att jag var med några kompisar, tror det var Mollie, Naomi och Liv.
Och så helt plötsligt ringde mamma, och jag förberedde mig på att bli utskälld.
När jag svarade hörde jag mamma säga "Du, nu är mormor död.."
Och jag bröt ihop totalt.. Jag bara tappade mobilen och började gråta.
Och jag grät och grät och grät i timmar, jag kunde inte säga till mina vänner vad som hade hänt. Jag bara satt utanför Ariman och grät.

Det var sjukt, och nu är jag rädd, tänk om det händer? Eller ja, någon gång händer det väl, alla dör vi förr eller senare, men jag blev så rädd att det kommer hända snart..

Nu behöver jag slappna av, lugna mig